Den 24 november 2014 fick jag beskedet att jag har ändtarmscancer. Det blev omtumlande, även om jag innan hade börjat ana det, så kom det ändå som en chock. För hoppades såklart att det inte skulle vara cancer.

Dom två första dagarna efter att jag fått beskedet så va jag jätte nere. Grät mycket och allt kändes bara helt värdelöst. Men jag vände det hela sedan dag nummer 3. Jag bestämde mig att inte gräva ner mig, att inte bli deprimerad.

Jag väntade bara på att behandlingen skulle börja, med cellgifter och strålning.

Och den 7/1-2015 så började äntligen behandlingen. I början gick allt bra och knappt några biverkningar. Men biverkningarna har kommit smygandes och resan har blivit tuffare. Men jag håller humöret uppe och tänker framåt. Ja, jag mår skit rent ut sagt vissa dagar, och jag gråter vissa dagar. Men även när det känns jobbigt så tänker jag framåt, jag kommer att bli frisk. 

Å jag vet inte hur jag skulle klara mig utan mina sea band. Fick dom sist jag låg inne på norrtälje sjukhus förra helgen (då va ett av tillfällena som jag mått som sämst under behandlingen). Sea band är band man har runt handlederna, sitter små knoppar på banden som trycket på en akupunktur punkt mot illamående, så slipper nästan helt medicin mot illamående nu, så skönt.

Nu har jag 6 dagar kvar av behandling, sedan blir det 8 veckors väntan på röntken och så får vi se då om tumören försvunnit eller hur mycket den krympt inför operation. 

Jag kommer skriva så mycket jag orkar. Ska försöka skriva lite varje dag. Och berätta hur min canser resa fortsätter.

Tack för idag.

Nu ska jag kolla på TV och äta lite chips. Mys lördag :)