Jag hade innan inte varit så nervös inför operationen, det jag varit mest nervös inför var att jag skulle få en tillfällig stomi ( påse på magen).

Men dagen innan operationen så var jag jätte nervös emellanåt inför både själva operationen och för stomin. Sedan samma dag som operationen skulle äga rum så stod jag och tittade ut genom fönstret, tittade på regent som öste ner, och tänkte "det här ska gå bra, det är okej att vara nervös, men det kommer gå bra".

Och det gick bra, jätte bra.

Kirurgerna va så nöjda med operationen och jag också.

Jag hade jätte ont dom 3 första dagarna. Sedan vände det (har fortfarande ont dock). 

Och stomin som jag innan inte velat veta av klarade jag att byta själv i söndags och igår innan ja skulle åka hem. Jag bestämde mig plötsligt "Nu ska jag klara det här, NU, NU, Nu" och så gjorde jag det. Jag va så stolt över mig själv, och det va sjukhus personalen också.

Det är är verkligen så att

"Det är inte hur man har det , det är hur man tar det"